Liv. Okej, vi existerar lite till mans, men vad är det, existens. Jag vill leva!

Det handlar om inställning, en attityd till livet som går ut på att ta vara på dom där ögonblicken som vi lever i, detta eviga nu. Och jag vill ha det vitalt och innerligt och ärligt och inte nån slentrian eller tristess. Det ska vara som en bergochdalbana och visst ska jag sträva efter njutningen och extasen på topparna, men också acceptera dalarna, för utan dom blir det förnekande och framförallt ingen spännvidd. Det handlar om förändrning och rörelse, att vara på väg.

Det handlar om mod. Mod att vara uppkäftig nog att står för det jag tror på och vi ska vara kopiösa och visionära och kompromisslösa och högljudda och framförallt passionerade. Som passionerade pärlor ska vi sprida ljus som sticker i dom självförnekandes ögon.

Jag talar om kärlek. Jag tror på kärleken för att den ger dom största ögonblicken.

Och där står döden och vakar över alltihop. Ångest. Jag ska dö och det är fruktansvärt, men medvetenheten om min förgänglighet ger mig ett ansvar. Jag kan blicka framåt och tänka tillbaka, men framförallt kan jag leva och vara närvarande i nuet.

Medvetenhet! Ingen naiv romantik med skygglappar, utan se omvärlden och eländet och skiten, men också allt det vackra och mänskliga.

Riv gärna murar och rasera gränser, men sparka inte på människor i onödan. Se dom istället i ögonen och säg: Tjena! Kul att ses. Och släng alla masker och måsten och försök inte att göra så enormt bra intryck på alla hela tiden. Våga vara nyfiken, även om det gör dig sårbar, för då handlar det om mänsklighet och värme.

Jag talar om ögonblickets lust som visionen. Naken i nuet, vill du följa med?